Det är så att jag har epilepsi och det är många som inte vet om det för att jag skäms över den, så är det och nu har jag sagt det.
Jag vet att jag inte är den ända som gör det utan det finns fler där ute som helst inte vill ta upp ämnet.
Epilepsin fick jag i 9:an och det är sagt att just min epilepsi sort är en ungdoms epilepsi att den kan försvinna med hjälp av tabletter, Så jag äter tabletter morgon och kväll.
Av dom här tabletterna kan man i början få lite hormons ändringar för vissa. Tex man kan bli väldigt trött fort, och så är det självklart viktigt med maten. Sömn är också något utav det viktigaste som man behöver. Sen självklart att man kan bli depprimerad och ledssen över små saker.

Att jag tar upp det här nu har med en speciell person och göra, hon vet att jag har epilepsi och när vi börjar bråka säger hon saker som "ta dina tabletter" "gå och lägg dig det märks att du behöver sova" och drar allt som om det är epilepsins fel. Men jag har själv känt att det har blivit bättre.
Jag rent utsagt hatar min epilepsi, den gjorde så jag gled isär med mina närmsta vänner och den gjorde så att min pojkvän började undra om han var tråkig för att jag blev trött ganska ofta.
Jag kan inte göra allt, Jag kan inte gå på partyn med svart vita lampor som blinkar fort, då får jag ett kramp anfall och faller ihop sen minns jag inget mer. Mina föräldrar stöttar mig såklart men jag har även hamnat i sitsar där dom säger att dom trampar på tå efter mig sen jag fick min epilepsi.
Så ni ser det finns inget posetivt med den därför hatar jag och och skäms över den.
Men efter allt detta vill jag få ut mig att ingen ska se en person med epilepsi annorlunda eller någon person med någon slags sjukdom.

Jag lever ändå och har underbara människor kring min sida som mina närmsta vänner speciellt josephine som alltid funnits för mig, som alltid förstått mig, hon är mina bästa vän sen 2 års ålder jag vet inte hur jag ska tacka dig för allt. mina föräldrar är också underbara nu efter allt och prat och mina möten hos en psykolog som inte heller alla vet om. Sen har jag min underbara pojkvän som har sagt så underbart och fina ord till mig, Han har hjälpt mig bli strakare och det är de som får mig att vilja stiga upp på morgonen.

Om det är någon som har några frågor var inte rädda, ställ dom bara.

kramar

Trotts min nacke så står jag på benen :).
Har vart med mamma, pappa och syrran. Vi var på gränby och shoppade lite, så för mig slutade det med:

Två par skor 
en stor streetdance tröja
en tröja från gina
och 3 par olika leggings


Im so happy :D